Söker

Kan inte komma på en dag i mitt liv då jag inte har sökt efter någonting. Detta ständiga sökande, sökandet efter lycka, information, jobb, framtid osv.
Ibland tycker jag om att söka, men ibland gör det mig paralyserad. Blir så trött på att söka att jag inte vill göra någonting. Men då börjar jag istället att söka efter helt obetydlig meningslös kunskap och information istället.
Kan inte sluta söka.
När jag näst intill befinner mig i ett apatiskt handlingsförlamat tillstånd kan jag komma på mig själv att så inte är fallet.
Flera timmar går jag på autopilot och det känns som att jag inte gör någonting. Men det gör jag, jag söker. Sökandet gör mig trött, men ändå söker jagf när jag kopplar av och vilar.
Kanske är så att jag har ett beroende som jag behöver hjälp med att bota. Har aldrig hört talas om AS, men det är kanske något som skulle behövas. Anonyma Sökare som samlas i grupp och talar ut om sitt sökanande, om hur de inte kan sluta och vad det ger för konsekvenser i deras liv. Fast det kanske inte är någon bra idé då själva handlingen att gå till ett sådant möte är ett sökande och därmed något som kan förvärra.
Bästa vore att kunna sluta tänka ibland.

Jul

Varje år kommer den på nytt. Inom mig pågår kampen. Är det bra eller dåligt, ytligt eller fint. Är detta högtiden av kärlek då vi alla tänker på varandra?
Vill och hoppas att så är fallet. Men varje år är en lika stor besvikelse. Mat, presenter, bjudningar. Allting måste vara perfekt. Ännu en gång skall fasaden visas. Ny spacklad och fin för att dölja alla sprickor.
Hur kan någonting vara kärlek och omtanke när enbart fasaden visas upp? Jag vill inte skratta, jag vill gråta. Vill fira utan minnas.

När?

Försöker förstå vart mitt liv är på väg. Försöker förstå mina egna intressen. Men som vanligt fastnar jag på vägen och vet än mindre.
Kan knappt komma ihåg varför jag älskar musik eller varför den gör mig lycklig. Finner bara frustration i musiken, men kan inte slita mig från den.